Vad händer när vi uppnår våra drömmar?

Att göra en exit eller nå slutet på en lång personlig resa, hur känns det? Om tomheten som väntar när vi når högt uppsatta mål och vad vi kan lära oss för att hantera den bättre.

Vad väntar bortom mållinjen – Eufori eller tomhet?

“There are only two tragedies in life: one is not getting what one wants, and the other is getting it” – Oscar Wilde

“Och så levde de lyckliga i alla sina dagar” – slutet på sagan

Hur skulle du beskriva känslan om du uppnådde dina största drömmar?

Att ha uppfostrat ett barn som nu flyttat hemifrån. Att ha tagit examen. Sprungit ett maraton. Avslutat ett långt äventyr. Eller sålt företaget för en drömsumma pengar. Stora drömmar. Drömmar med en tydlig mållinje. Du kan redan nu känna känslan när du passerat mållinjen. Kanske en känsla av eufori och frihet? Eller kanske fridfullt lugn och stolthet?

De flesta som tagit sig ann ett stort mål vet att själva resan kan vara utmanande. Men vi föreställer oss också att livet när vi nått vårt mål ska vara enkelt att leva. “Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…”. Precis som med sagans avslutning har vi en paradoxalt lika tydlig som förbluffande vag bild av vad detta faktiskt innebär. För vem har egentligen funderat på hur det går för Askungen när själva sagan slutat?

Vad vet vi egentligen om vad som händer med människor när vi når våra allra största mål? Har vi någonsin på riktigt utforskat eller ifrågasatt vad som händer när vi uppnår samhällets narrativ av framgång? Många vet att de vill dit, men vad väntar oss egentligen på andra sidan?

Min egen sorti från Företaget var knappast den vid en grandios “Exit”. Det var snarare som att lätt haltande ensam springa i mål efter ett lite för långt maratonlopp… Ingen publik vid upploppet. Livet för övriga inblandade fortsatte som vanligt. Men en stor personlig exit var det. Den rymde ambitioner och mål som jag jobbat mot i många år.

Jag hade äntligen både god ekonomi och gott om tid! Ändå blev känslan av eufori och frihet kortvarig. Känslan av tillfredsställelse ville inte infinna sig och jag kände under en period att jag skulle behövt så mycket mer [pengar] för att vara nöjd och trygg. Jag kände mig naiv, ängslig och osäker på nästa steg. Det var först när jag senare kraftfullt omdefinierade min bild av tillräckligt som jag hittade ny fast mark att stå på. Kvar var uppgiften att omdefiniera vem jag var efter att under så lång tid ha identifierat mig som startupkille/entreprenör/företagare med ett starkt community av andra likasinnade.

Mot den bakgrunden är det lite förvånande att jag först nu hittat en grupp människor med liknande upplevelser. När jag sprang på Rick Foresters serie “The Other Side of Enough” så öppnade sig ett kaninhål av upplevelser och insikter som jag snabbt föll ned i.

På andra sidan Tillräckligt

I sin serie av intervjuer utforskar Rick hur ett antal människor upplever att ha nått sina högt uppsatta finansiella mål. Här handlar det mest om framgångsrika och drivna entreprenörer eller karriärister, som på olika sätt lämnat sina respektive “projekt". Tydliga stora mål med tydliga avslut. Den stora vinsten. Någon har uppnått FIRE efter många års sparande. Någon annan väljer att lämna finanssektorns jakt på prestige och status. Flera har sålt företag för hundratals miljoner.

Bilden som framträder är delvis förvirrad och stundtals även mörk. Det är individuella berättelser som jag inte fullt ut känner igen mig i, men som jag ändå starkt kan relatera till. Den gemensamma nämnaren är att intervjuerna är nästan kliniskt fria från “och så levde de lyckliga…”. Istället präglas de av osäkerhet inför framtiden, sökandet efter ny mening och nya känslomässiga utmaning som de aldrig mött förut.

“It’s a seductive goal that promises freedom and fulfilment. We pour our lives into the pursuit, convinced that reaching enough will solve all of our problems. When we get there, then we’ll get to live the life we want, right?” - Ur “The Other Side of Enough”

Alla historierna är intressanta på sitt sätt, men den som fick mig att reagera mest var historien om entreprenören Jeff. Via artikeln hittar jag en längre intervju med Jeff som du kan se eller lyssna på nedan.

(Här hittar du samma intervju som podd)

Poddintervjun på över en timme är full av brutalt ärliga, ödmjuka och obekväma känslor av livet efter exit och med 100 miljoner dollar på banken. Den är också full av ärlig självkritik över att han, med så mycket pengar, inte kan förmå sig att hitta en ny livsstil som han upplever som riktigt meningsfull. Jag kan tänka mig att intervjun kan provocera många. Själv blir jag ödmjuk inför sårbarheten och självinsikten. Hos “The Exit Paradox Podcast” hittar du fler längre intervjuer liknande den med Jeff.

Jeff beskriver hur han som många andra tidigare entreprenörer snabbt sökte till både ängelinvesteringar och styrelseuppdrag. Hur han gjorde och köpte alla de där sakerna som man ”borde vilja göra och ha” i hans situation. Och hur alla dessa projekt och saker visade sig vara djupt otillfredsställande.

“When I talk about the post exit blues, which is the worlds smallest violin… I mean, it's a tough thing to talk about. It's embarrassing in some ways. It's a combination of braggy and embarrassing...” - Jeff

Ytterligare en intressant och berörande historia om att sälja och lämna sitt företag som jag kan rekommendera är Jason Eckenroths presentation från konferensen Business of Software 2017: The Agony and Ecstasy of Selling My Business.

“The bigger the goal, the bigger the hole”

Djupare ned i kaninhålet hittar jag det kanske värdefullaste fyndet hittills: Boken “What Happens When You Get What You Want? – Success and the Challenge of Choice” av en annan Rick, psykologen Rick Eigenbrod.

Boken handlar om den stora tomhet som så ofta uppstår när vi når våra högt uppsatta mål. Det kallas för en fokusillusion, när en bild eller mental föreställning får sin attraktionskraft från vad den utelämnar istället för från de faktiska detaljerna. Och ju större och mer attraktivt målet eller föreställningen är, desto större riskerar tomheten att bli när du når dit. “The bigger the goal, the bigger the hole.”

Igenkänningen med de personliga intervjuerna ovan är hög. Boken är inte skriven enbart för entreprenörer men med många erfarenheter hämtade från både enskilda samtal och gruppsamtal med entreprenörer som gjort en exit och som behövt “börja om” i sökandet efter mål och mening. Det här är en kort bok jag rekommenderar varmt! Både till dig som är mitt i din resa mot ett stort mål och till dig som uppnått det.

“I want to quell your suspicion that you failed at success, and I want you to understand that success is just as disruptive as failure and, unlike failure, that it comes without sympathy.” - Rick Eigenbrod, “What Happens When You Get What You Want?”

“A Grand Narrative of $uccess”

Bland de entreprenörer som intervjuas i boken uppstår plötsligt en tydlig konfliktlinje. Flera är som personerna ovan, lätt förvirrade och sökandes efter ett meningsfullt nästa steg. Men många andra är raka motsatsen. De kastar sig istället in i nästa projekt. Startar ett nytt företag. Jobbar ännu hårdare. Vissa blir också djupt provocerade av vad de upplever som ett självömkande och nagelskådande angreppssätt hos dem som är mer sökande. Här är något av vad de har att säga:

• “For you to sit here and question the tried-and-true wisdom that got you here is irresponsible”

• “Success is a responsibility – live with it”

• “Life is about setting and achieving bigger and bigger goals – period”.

• Life is simple. You set a goal, it gives you purpose, and you know who you are”

Någon brist på övertygelse saknas synbart inte hos den gruppen. Det finns ju, som man brukar säga, “inget rätt eller fel” här. Men man kan verkligen fundera mycket på vad som driver de här vitt skilda ställningstagandena. Jag själv tillhörde tydligt den första kategorin; Jag lade ned jakten och sökte mig längs nya stigar. Den resa jag gjorde med Företaget är över och trots många fantastiska upplevelser har jag ingen önskan om att återupprepa den.

Men man kan ändå konstatera att det valet är det mindre vanliga av de två. Många fortsätter till synes på den inslagna vägen, ofta åter igen som entreprenörer. Kanske för att det är det roligaste de vet! Jag är väl egentligen inte personen att kritisera det ställningstagandet, men några av “framgångens bieffekter” kanske kan ge oss en ledtråd; För hur många fritidshus runt om i världen behöver man egentligen? (Eller snarare: Varför fortsätter man köpa dem?) Och finns det verkligen inget annat i ditt liv som förtjänar din tid och närvaro mer än nästa stora projekt?

Ja, du märker ju vad jag tror… Jag har en gnagande känsla av att den som ständigt strävar efter mer kanske inte fullt ut har vågat stanna upp i den där stora obehagliga tomheten som uppstod när det första riktigt stora målet var nått.

Rick Eigenbrod söker själv svaret i ett allt mer dominerande samhällsnarrativ kring vad som idag anses vara framgång:

“When we don't find that new place, we may feel like we've run out of the story, but in fact the story has run out on us. Our current Grand Narrative is too limited because it only takes us to "more." It's too small because it has nothing to offer us after we reach our goal but to repeat ourselves. So we use proven processes to accomplish familiar goals that give us more. The problem? The more we get what we want, the harder it is to know what we want. And when we don't know what we want, we fall back into wanting more. Feeding the appetite of the Grand Narrative of $uccess creates hunger.”

---

“The Grand Narrative of Success, which provides an uncomplicated formula for making it through life: if you dedicate yourself to being successful by constantly pursuing success, you'll have a place in society and be valued as a person. If you don't dedicate yourself to this, well, things won't be quite as simple. You'll be on your own.”

---

“In my experience, the people who succeed in creating their own narrative, those who use it to explore and direct their lives, share a common trait: the faith and courage to stand within emptiness for a while.”

Reflektioner

Uppe ur kaninhålet har jag många funderingar men kanske inte jättemånga svar. Min egen upplevelse av att så tydligt avsluta ett kapital och att nå ett stort finansiellt mål utan ett tydligt nästa steg har viss igenkänning med de stundtals mycket mer extrema upplevelserna jag fått ta del av. Några av mina egna slutsatser är av mer “de facto”-karaktär men ändå nyttig reflektion…

• Att tomheten man möts av är något som man bara kan dela med några få. Eller i alla fall inte förvänta sig någon större medkänsla kring. Men att det trots allt finns många som delar samma upplevelse gör känslan lättare att bära. Hitta ett sådant sammanhang - även om det är digitalt eller genom att läsa andras berättelser!

• Det verkar finnas två tydliga vägar som människor väljer. Antingen kör man på igen, till synes utan att fundera så mycket. Eller så stannar man upp och i alla fall överväger ett annat val. Var det senare slutar skiljer sig enormt mycket åt, men så enkelt verkar det inte vara. Men jag tror det är en väg som öppnar en ny typ av dimensioner i livet, om man vågar följa den…

• Inom både traditionell pension och tidig pension/FIRE pratar man om fällan i att “pensionera sig från något” istället för “till något”. Att gå till ett nytt kapitel fyllt av egna mål och aspirationer är ofta både lättare och sundare än att lämna något med målet av en vagare framtid fylld av något eller fri från något. Att göra en stor exit verkar så gott som alltid leda till dem senare och mer sårbara positionen.

En tydligare och mer kvardröjande känsla från de här berättelserna är den här: Det är viktigt att vara observant på, och kanske lite försiktig med, hur vi sätter stora mål. Och vilken typ av stora mål vi sätter. Ju större mål, och särskilt med en tydlig mållinje, desto större blir hålet av tomhet som potentiellt väntar dig vid regnbågens slut… Det är inte självklart en plats du vill vara på.

För flera år sedan läste jag boken “Atomic Habits”. En klokskap jag tar med mig därifrån är att vi ska fokusera mer på att bygga processer än på själva målet. Jag funderar på om det rådet kanske går att överföra även på större livsmål: Om vi istället för stora mål fokuserar på att bygga ett liv vi vill fortsätta leva för alltid, mer eller mindre oförändrat av olika delmål, då löper vi kanske mindre risk att drabbas av den existentiella tomhet som så många av berättelserna vittnar om?

“How will you know when you have enough? Here's my answer to my own question: You have enough when you say you do. Until you can say you do, you will never have enough.” - Ur “What Happens When You Get What You Want?”

Läs och lyssna:

• The Other Side of Enough (artikelserie)

• What happens when you get what you want? - Success and the Challenge of Choice (bok)

• What’s Next: The Entrepreneur’s Epilogue and the Paradox of Success (utmärkt rapport och ramverk för post exit-entreprenörer)

• The Exit Paradox (podcast)

• Jason Eckenroth: The Agony and Ecstasy of Selling My Business (video från BoS 2017)