Reflektion: Marginaler i livet

Om vikten av marginaler för att både må och prestera bättre.

Jag läser Bodil Jönssons bok “Gott om tid”. En klok bok från en alltid lika klok person. Den påminda mig om några upplevelser och återkommande resonemang från de senaste 3+ åren utan heltidsarbete.

“När det blir så här vet jag att jag har för dåliga marginaler i mitt liv”
– Jag till min sambo i bilen, lite för många vardagsmorgnar.

Ett starkt minne från tiden efter jag lämnat Företaget var när jag var i Stockholm på väg till ett möte. Jag var tidig, mådde bra och promenerade långsamt. Runt om mig skyndade människor snabbt fram, precis som jag alltid själv brukar göra. Plötsligt kunde jag bara observera det. Så tydligt när man får betrakta det utifrån men nästan osynligt när man själv är mitt i det. Det blev symboliskt, jag kände mig så fri! Detta är mitt starkaste minne av att “ha hackat systemet” sedan jag slutade heltidsarbeta.

Att ha gott om tid kommer med sina egna utmaningar (Ännu ett inlägg för en annan dag..!). Men något jag verkligen fått möjligheten att prova på är att bygga in större tidsmässiga marginaler i min vardag och på så sätt försöka dra ned på tempot. Det var dock inte alls något som kom naturligt. Trots mycket mer tid till mitt förfogande fortsatte jag länge att planera mina aktiviteter, arbete och möten som jag tidigare gjort; utan några marginaler för förseningar eller andra oförutsedda händelser.

Vi tror att vi sparar tid med vår tighta planering, och kanske har vi också bestämt oss för att det bara ska vara på det sättet. Men frågan är vad det är vi “sparar” i relation till vad vi betalar? Att skjuta en punkt på agendan till morgondagen är ett billigt pris för att kunna andas lugnare och slippa stressa. (jo, lätt för mig att säga!)

Några exempel på experiment jag provat på:

• Åka mycket tidigare än jag behöver…

• Inte köra fortare än jag behöver…

• Släppa känslan av att jag slösar tid… Att “bara stå och vänta” i 20 minuter kändes tidigare som slöseri med tid. Och om någon annan istället var motsvarande tid försenad ledde det ofta till irritation. Men hur lång tid är egentligen 20 minuter? Inte alls länge visar det sig, det går lätt att vänta av den tiden eller ta en kort promenad runt kvarteret.

Styckad och ostyckad tid

Bodil Jönsson skriver om “styckad” och “ostyckad” tid och hur olika sådan tid upplevs. För många kunskapsarbetare är vikten av sammanhållen tid och “flow” redan välbekant ur ett produktivitetsperspektiv. Men även själva tiden upplevs annorlunda om vi bryter upp den eller låter den löpa. Jämför barndomens upplevelse av oändliga sommarlov med ett sommarlov eller semester som är uppbruten i 10 olika delmoment. Vår vardag består också allt mer av uppstyckad tid vilket i sig gör att vi upplever att vi har mer ont om tid. Även vår fritid bryter vi numera ned i mikroskopiska uppstyckade delar genom det sätt som vi förhåller oss till våra telefoner och sociala medier.

Att planera mer obruten tid ger oss alltså upplevelsen av mer tid, oavsett om det gäller fritid eller arbete.

Känslomässiga marginaler

Något jag tror är nära förknippat med tidsmässiga marginaler är känslomässiga marginaler. Jag tänker på hur lite som ibland krävs för att få mig ur balans. När någon beter sig illa i trafiken en vardagsmorgon och det får mig ur balans är det ett tydligt tecken på för lite känslomässiga marginaler i mitt liv. Ju mer stressade vi är, desto mindre förmåga har vi att känna medkänsla och sätta oss in i andras situation. Att bygga bättre känslomässiga marginaler handlar därför om att både ha mer marginaler i tid, men också att utveckla sin egen medkänsla, “compassion”, både för dig själv och andra.

Vi kan inte bara bestämma oss för att “inte hamna ur balans så lätt”, vi måste bygga in rätt typ av marginaler.

För att också uppstyckad tid ska bli dräglig behövs rimliga marginaler. Tänk dig en bild på två kattungar i en korg på en sommaräng – och undertill texten “Det är lätt att vara snäll när det är sommar”. Precis så är det ju – När du har stora marginaler (som på sommaren!) är det lätt att vara både generös och tillgiven, mot dig själv och mot andra. Annorlunda kan det vara i höstmörkret. Då är marginalerna kanske redan så tänjda på att varenda liten störning blir till en mindre katastrof. Eller åtminstone känns det som en sådan, med hotande bråddjup (“deadlines”) i närheten. – Ur “Gott om Tid” av Bodil Jönsson.

Ekonomiska marginaler

Kanske kan vi, utan att dra det hela allt för långt, även blanda in ekonomiska marginaler. Vi lever i ett “nu”-samhälle där vi vill ha idag, inte vänta till imorgon. En mycket välutvecklad låneekonomi gör det också möjligt för de flesta att låna av framtiden för att konsumera idag, inte minst när det kommer till boende. Om vi istället levde med större ekonomiska marginaler, skulle vi då ha lite lättare att tillåta oss att skapa både mer tidsmässiga och känslomässiga marginaler?

Vår tidsålder skulle kunna kallas för “prenässansen” (“pre” betyder före och “nässans” betyder födelse). Vi tar alltså ut saker i förskott, innan de är “födda”. Vi äter innan vi blir hungriga, flyttar trekaffet till halv tre och köper saker långt innan vi har råd med dem. […] Men inte har vi blivit lyckligare av att utplåna tålamodet och istället krampaktigt försöka ta ut tiden i förskott – Ur “Gott om Tid” av Bodil Jönsson.

Balans och prestation

Bortom ett antal “best practices” för att skapa klokare marginaler handlar såklart allt det här ytterst om att leva ett balanserat och funktionellt liv. Då hjälper kloka tankar från en filosof (och fysiker!) som Bodil Jönsson. Våra väldigt mänskliga “felsteg” kring psykiskt välbefinnande och stress kommer ur en tidsanda av effektivitet, prestation, digitala verktyg vi ännu inte helt lärt oss bemästra, och yttest en jakt på självförverkligande. I ett sådant sammanhang blir snack om att ta det lugnare lätt bortviftat. Men visst ligger det nära till hands att tro att vi faktiskt ger oss själva bättre förutsättningar att prestera om vi också gav oss själva lite bättre marginaler?