Jag har förändrats

En dag står man där, ser tillbaka på det som varit och inser att man har förändrats. Jag avslutar ett kapitel och blickar framåt.

Någon “Gandalf the White” är jag inte, men vem vill missa en bra Lord of the Rings-referens 😇

Det finns en långa lista av dokumenterade psykologiska bias och illusioner. Vi har redan tittat på en av min favoriter, ”arrival fallacy”, kopplat till många entreprenörers dröm om en exit.

En annan fascinerande och i mitt tycke vacker illusion är “End-of-history illusion”. Den beskriver upplevelsen att vi tydligt kan se hur vi förändrats i det förflutna, men vid varje tillfälle ändå upplever att vi nu har kommit till en stabil punkt. Människan förändras genom hela livet och upplevelsen är såklart därför felaktig, en illusion.

“The end-of-history illusion is a psychological illusion in which individuals of all ages believe that they have experienced significant personal growth and changes in tastes up to the present moment, but will not substantially grow or mature in the future” - Wikipedia

Vi förändras för det mesta inte över en dag utan successivt och knappast märkbart. Men så en dag står vi där, ser tillbaka på det som varit och inser att vi förändrats.

Att få skriva har en terapeutisk effekt för mig. Vissa artiklar är kanske av värde för dig kära läsare, medans andra finns här mest för min egen skull. Dagens inlägg är kanske av den senare sorten…

Ett par av mina alster låg dolda i över 2 år innan jag blev blossande kinder vågade dela dem med två trygga personer. Idag är ni i skrivande stund nästan 70 tappra läsare .När gensvaret från fler blev positivt började jag så småningom även att prata med andra än min partner om mina tankar och upplevelser. De samtalen har varit givande men ibland obekväma. Att formulera sig verbalt avslöjar så mycket tydligare än välstruken text om man inte är helt övertygad, eller ännu inte är van att sätta ord på något.

Det var efter några sådana samtal som jag insåg att jag har förändrats. Den identitet som så länge var min är inte längre med mig. “Entreprenör” är inte längre något jag är, det är något jag var.

Missförstå mig inte, jag är stolt över vad jag åstadkommit, och kanske blir jag entreprenör en dag igen. Men flera av de drivkrafter som gav mig energi är borta eller nedtonade, jag drivs idag delvis av andra saker. Den här övergången var svår och har tagit några år: Om jag inte längre är entreprenör/företagare/startupkille, vad är jag då?

Men idag känns övergången avslutad. Relationen mellan vem jag är och vem jag var känns fridfull och behaglig.

Ett av mina samtal var med Stefan Lundell på Breakit. Det som skulle vara ett kort möte blev en intervju, som i sin tur blev ett längre samtal om gemensamma upplevelser och erfarenheter.

Stefan återkom till flera gånger till vad jag egentligen har gjort de här åren efter Företaget. Jag kände hur hjärnan fick kämpa för att ge ett svar som en rationell människa skulle uppfatta som produktivt, trovärdigt och värdeskapande. Jag behövde ju ha fyllt de här åren med något värdefullt, kände jag. Men när det kom ur min mun lät det mest flummigt i mina egna öron. Helt klart en svårare “story” att prata om än den tidigare så tydliga och accepterade.

Dagen efter vårt samtal skrev jag så här till Stefan:

Det jag känner att jag försökt göra de här åren är att hitta roten i vem jag är idag. Om jag skalar bort alla externa måsten i mitt liv och bara fokuserar på mig och mina nära, vad händer då? Om jag jobbar med mina egna problem och utmaningar, vilka insikter får jag då? Det är den processen som både varit förvirrande och lite obehaglig, men i grunden väldigt välgörande. Jag känner idag ett helt annat lugn än jag kanske någonsin gjort. Min förhoppning är att när jag nästa gång tar mig an ett projekt (oavsett om det är stort eller litet) så är det med en mycket djupare insikt och förståelse för mig själv och mina behov. Det kan låta flummigt men jag tycker verkligen det varit en fantastisk möjlighet som inte ges så många gånger i livet!

Det jag mer konkret gjort under de här åren är:

• Jobbat med att dämpa ogrundad stress och oro

• Jobbat med min relation till pengar och status

• Acceptera och bli bekväm i beteenden och osäkerheter

• Fokuserat mer på service och hjälp till nära och kära. Både för att det behövts men numera också för att jag vill.

Den självkritik jag haft under den här tiden är att hela processen av personlig utveckling kan bli lite väl självfokuserad och navelskådande. Jag tror även att vissa av er som följt med har upplevt det så.

Därför är väl det här inlägget ett bra tillfälle att formellt avsluta även detta kapitel. Jag mår bra idag. Vad livet bjuder på härnäst har jag ingen aning om. Det känns förvånansvärt bekvämt och vackert att bara leva, trots den osäkerheten.

Jag ser med nyfikenhet fram emot nästa gång, då jag en dag stannar upp och inser att jag återigen har förändrats.